Ljuva småbarnstid

Det blir glest mellan inläggen här nu och det beror både på ork- och tidsbrist.

Statusupdate:

Pärs diskbråck är skit. Han har nu varit sjukskriven i snart tre veckor utan förbättring. Knaprar Citodon fyra gånger per dygn för att kunna fungera någorlunda normalt. Och den svenska sjukvården gör vad tror ni? Ja, skit som sagt.

Olle har varit förkyld i två veckor och det blir bara värre. Sover som en kratta, framförallt dagtid. Halvtimmar i stöten - inte ok tycker mamman. Andrum och återhämtning existerar inte.
Lilleman hostar, snorar och kräks slem om nätterna. Mammas lillhjärta.
Varit till läkare idag och fått Bricanyl mot hostan och slemmet.
Så även om nätterna är bättre än dagarna sömnmässigt så är det inga hela nätter man får sova precis. Förutom några amningar ska det sugas snor ur den lilla näsan, ges näsdroppar och kanske även byta en nerkräkt pyjamas. Sen hoppas att man inte väckt Mira och försöka få både en själv och Ollen att somna om.."

När sömnbristen är total, orken och tålamodet med stackars storasyster ligger på minus undrar man stilla vad man givit sig in på...
Men. Om några år ska vi se tillbaka på det här och knappt minnas allt jobbigt, dit längtar jag.
Just nu tar vi en dag i taget och försöker intala oss själva att det kommer bli bättre. Nån gång. Snart. Förhoppningsvis.

Vi lever lite i en bubbla just nu. Vissa dagar är bättre, andra riktigt dåliga.
Återkommer.