Nu mellanlandar vi i lägenheten för ett toalettbesök innan vi ska rulla mot Birkaterminalen.
Ser framemot en lugn kväll sittandes på rumpan. Mina fötter är trötta och onda efter två dagars traskande.
Skruttan har det toppen med mormor och moffen och verkar sköta sig duktigt. :)
Vi längtar så klart och imorn får vi mysa och pussa på vår skatt.
Ses!
Vi håller på att både på packa inför vår Stockholmshelg, tvättar och bäddar rent i sängen.
Nu behövde vi dock pausa för en smoothie i soffan. Med en diabetiker till sambo måste man göra matpauser ibland. :)
1 banan
Några skedar turkisk yoghurt
Frysta hallon efter behag.
Mixa! Och mumsa. Nyttigt och himmelens gott.
Nä nu tror jag rasten är slut.
Stockholm baby!!
Jag skulle egentligen ha befunnit mig i Stockholm på mässa just nu men SJ var icke samarbetsvillig i morse så jag blev kvar hemma på kliniken istället.
Fördelen är väl att jag kan sluta kl. 16 och får en kväll hemma med mina älsklingar istället för att komma hem med tåg sent ikväll.
Igår var jag hem till Johanna på mammaträff. Ett gäng gravida tjejer har styrt upp en mammagrupp som börjat ses redan nu innan bebbarna kommit ut och jag blev oxå tillfrågad. Jättemysigt och alltid trevligt att surra med andra mammor och blivande sådana. :)
Nästa vecka ses vi hos mig.
Igår hämtade jag en glad tjej på dagis och sen intog i Waynes för fika! Mums tyckte vi alla fyra, farmor och farfar slät oxå upp. Jättemysigt.
Vår lilla tjej blir så stor!
Sen åkte vi rulltrappa (typ tre gånger!) upp till Clas Olsson för att inhandla en ficklampa till lilla fröken.
Pär gillar inte riktigt att hon leker med hans så nu har hon en egen.
Torsdag imorn och sen helg! Stockholm - here we come. :)
Den räddade min dag.
Ljuvlig läsning om att vår lilla monsterprinsessa inte är nåt annat än en helt normal 2,5-åring.
Och ännu bättre, jag är en rätt normal morsa oxå! :)
2-årsåldern beskrivs i boken som frontalkrockarnas tid då barnet upptäcker att det har en egen vilja som det gärna styr och ställer med.
Samtidigt tycker vi föräldrar att barnet är så pass stort att det borde kunna BÅDE lyssna på vad vi säger OCH lyda. Vilket inte alltid är självklart för den lille individen. ;)
Ibland känner man sig ensam som förälder med alla tankar och funderingar. Vad är rätt? Kan man ha hur långt tålamod som helst?
Då är det skönt att få läsa och höra att de flesta av oss går igenom samma faser och konflikter. Det känns liksom lite lättare då.
Idag slutar jag 14 och då tror jag vi ska åka på stan och fika, Miran och jag.
Det var längesen och jag är sugen på nåt gott. :)
Ciao
Jag är dödligt trött och sitter här framför datorn på jobbet och klipper med ögonen.
Jag skyller på att det är måndag för jag har sovit riktigt bra i natt och likaså lilla damen.
Vid 01 var hon kissnödig men annars har hon sussat som en liten prinsessa och gjorde det fortfarande när jag åkte hemifrån.
Once again; det är inte lika rosenrött att va gravid med nummer två. Enligt mig i alla fall.
Känns mer som en transportsträcka den här gången.
Stackars familjen får dras med en trött och grinig morsa mest hela tiden och jag känner mig inte speciellt nöjd med mig själv för tillfället.. Blä!
Ok. Det här blev ju ett inspirerande inlägg att starta veckan till...!
Men nu har jag gnällt klart och ska försöka foka på det positiva i tillvaron.
Ett härligt jobb med fina kollegor och framförallt, min älskade lilla familj.
Pling!
Mira gillar att klappa och heja! :)
