Den räddade min dag.
Ljuvlig läsning om att vår lilla monsterprinsessa inte är nåt annat än en helt normal 2,5-åring.
Och ännu bättre, jag är en rätt normal morsa oxå! :)
2-årsåldern beskrivs i boken som frontalkrockarnas tid då barnet upptäcker att det har en egen vilja som det gärna styr och ställer med.
Samtidigt tycker vi föräldrar att barnet är så pass stort att det borde kunna BÅDE lyssna på vad vi säger OCH lyda. Vilket inte alltid är självklart för den lille individen. ;)
Ibland känner man sig ensam som förälder med alla tankar och funderingar. Vad är rätt? Kan man ha hur långt tålamod som helst?
Då är det skönt att få läsa och höra att de flesta av oss går igenom samma faser och konflikter. Det känns liksom lite lättare då.
Idag slutar jag 14 och då tror jag vi ska åka på stan och fika, Miran och jag.
Det var längesen och jag är sugen på nåt gott. :)
Ciao
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Våga fråga! :)